vardag

Jag kan skratta, jag kan le. Vara trevlig och tillmötesgående. Men ibland tar det bara stopp. Idag är en sån dag då allt bara har tänjt på gränserna hela tiden. Jag har varit ett gående åskmoln nu på eftermiddagen. Det är bara att klistra på leendet och möta varje nytt par ögon med spelad glädje.
Nu är jag hemma och orkar inte mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback