hopplöst svår ibland

Vi träffades liksom på chans
på nåt sätt ramla vi in i varann
och tänk att något jag trott
var så svårt var så lätt

Vi träffades liksom på chans
två katter i skydd ifrån regnet nånstans
och aldrig har kärlek drabbat mig så
och jag vet, jag är hopplöst svår ibland

Men aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
  • Ja länge sen är det nu. Det bara rullar på och jag tänker rätt ofta att "det här kan jag blogga om ikväll." Men det blir aldrig så. Jag har så mycket annat som kommer emellan.
    Planerna för i vår har satts igång på allvar. Snart så är det bestämt. Det är det som krävs för att man ska får arslet ur vagnen och komma iväg. Längtar fast är rädd på samma gång...
    Är ledig på fredag och vet inte alls vad som väntar. Det ända jag vet är Ungdomsmottagningen på morgonen och sen får jag se om jag kanske bakar en tårta till lillebror som fyller hela 16 år.
    Längtar jättemycket till nästa lördag då jag ska hem till Sandra och det blir lite som old times. Sen helgen efter blir det partykryssning till 100%. Kommer bli svårt kul, det är redan fullbokat!

    Hoppas att jag kan uppdatera lite oftare i fortsättningen!

  • xoxo Julia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback