Julia

VÅR!
Solen har skinit (säger man så?) hela helgen. Underbart säger jag bara! Helt jävla underbart!
Nu känner man att man lever igen. Solen skiner och värmer på ryggen. Man känner hur kroppen långsamt vaknar till liv efter den helt ofattbart långa vintern. Glädjen spirar i mig och jag orkar inte ens bry mig om att skolan är skit. Jag går bara omkring och ler. Ler som en sol. Äntligen får man sätta på sig solglajerna, gå ut på promenad och känna hur gruset dammar runt omkring, höra fåglarna sjunga ut sin glädje och äntligen få ta av sig vatarna och känna den ljumma luften mellan fingrarna. Att dra upp rullgardinen på morgonen och mötas av solens strålar, det finns inget bättre sätt att starta en dag.

Och nu är det inte långt kvar.
Nu ska vi kämpa, skratta, gråta och kämpa igen för att sedan välförtjänt få springa ut ur den där satans skolan. Nästa vecka kommer mössorna, och nu är det dags att börja fica klänningen! Underbart!

2007 är och kommer bli ett underbart år!

Jag är inte värd det här,
men jag ska göra mitt bästa nu.
För här finns ju något att kämpa för,
så självklart och så oförstört.
Ett psyke av kvicksand gör mig galen ibland,
och ändå står du här med öppen famn!

Du är fantastisk, du!
Ja, bara du kan se mig så här.
Du är fantastisk, du!
Att du orkar, att du finns här.
Du är fantastisk!

Jag älskar dig Daniel Persson